Idag tog vi emot Herrestad hemma på SEAB plan och vi fick vi känna på en något udda regel i serien vi spelar.  Ett lag kan begära att vi spelar 9 mot 9 men på stor 11-11 plan om man gör det i god tid.  Herrestad hade begärt det trots att de kom med 11 tjejer till matchen.    Vi hade för en gångs skull ordentligt med trupp och kunde spela med 4 avbytare. På papprer såg det ut som en bra lösning med tanke på att detta var tredje matchen på en vecka och de andra två har vi spelat utan avbytare. (Liten pik till Herrestad)  En chans för tjejerna till lite återhämtning.   Men att spela 9-9 på en stor plan visade sig inte passa oss alls.  Det blev nu stora ytor och mycket löpning med och utan boll.  Vi fick inte vårt passningspel att stämma och med två färre tjejer på planen blev det enorma ytor att täcka av och stundom väldigt öppet i mitten.   

Matchen började ganska jämnt i den 27 gradiga värmen med chanser åt båda håll och vi hade i inledingen ett  par som var riktigt vassa.   Så när Herrestad uttnyttjade ett litet misstag från vår sida och tryckte in matchens första mål alldeles innna vattenpausen kändes det inte helt rättvist.  Efter vattenvilan hade vi en bra period med flera bra chanser och om bollen varit med oss hade vi haft 1-1. Istället dunkade nu Herrestad in ytterligare en boll i våran kasse och då var det nog en och annan som svor högt.  0-2 och 5 minuter kvar av halvleken.   

Direkt efter avsperk fick vi fram en bra boll till Elona så att Herrestad back tvingades att dra ner henne i straffområdet och vi fick med oss en straff.   Elona satte den med minimal marginal men mål blev det och reducerat 1-2.

Men inte heller denna match hade vi stopptiden med oss och när Herrestad fick sin 5 hörna från höger hade de siktat in sig och drog den över hela vårt lag in vid bortre stolpen.  

1-3 när vi gick till halvleksvila och samma läge som senast mot Rössö.  

Men vi är seriens målfarligaste lag och vi visste att vi kunde vända det här.  Vi gjorde det i torsdags och vi kan göra det igen. Men 9-9 spel passar inte oss. Vi kom bort på mitten och behövde täta till.  Vi gick ner på en tvåbackslinje med Wilma och Inez och tryckte ihop oss med 4 på mitt och Alice Elona på topp.  

45 minuter att vända på.  

Vi gick in och taggade till tårna och satsade frammåt.  Dock sakades den riktiga spetsen och aggresiviteten som vi såg i andra halvek mot Rössö.  Vi skapade chanser men inga riktigt vassa. 5 minuter in kom Herrestad i en kontring och Wilma i kamp om bollen drog ner sin motsåndare och drog på sig årets första gula kort.  Ett väl valt och nödvändigt kort sett på situationen.   Alice drog också hon på sig ett kort lite senare i matchen efter en närkamp och en väl vald efterföljande ordväxling.  

Vi fortsatte att jaga en reducering och innan kvarten var spelad i andra halvlek hade Elona gjort 2-3 genom att placera bollen  vid den bortre stolpen och sedan även kvitterat 3-3 med ett skott från strax utanför straffområdet. 

Kallduschen kom sedan efter ett inspark från oss.  Vi blev lite korta i spelet och Herrestad som tidigare knappt haft några chnanser sedan paus högg direkt och kunde på nytt trycka in ett ledningmål. 

Resten av matchen jagade vi nu kvittering.  Vi hade halvchans efter halvchans. Missade sista passningen eller den sista avgörande touchen. Det var ett oräkneligt antal tilltrasslade situationer framför Herrestads mål där vi inte fick bollen att studsa vår väg och klockan tickade extremt snabbt upp mot 90 minuter.   I 88e minuten fick vi vår säkert 10e hörna som lyftes in mot mål där den studsade runt, tog i ribban, studsade lite till  innan Elicia fick träff på returen och kunde sätta 4-4. Otroligt skönt att se den bollen gå in. 

Om 5-5 mot Rössö var en sur seger sett på hur första halvlek såg ut där kändes 4-4 idag som en sur förlust. Vi var det bättre laget även om den sista gnistan och den absoluta spetsen framför mål saknade idag.

Nu får vi lite vila, träna och ladda batterierna inför nästa match. 

Text och bilder : Rickard Solver