Dags att plocka fram ordlistan för att leta efter superlativ. Återigen åkte Dam utv laget till match med endast 10 spelare. Svarteborg stod för motståndet och vi hade dessutom lite småskavanker i truppen. Ingen optimal utgångspunkt, skulle man kunna säga. Trots detta gjorde våra fantastiska tjejer en imponerande insats.
Som så många gånger tidigare började vi lite tveksamt. Svarteborg satte press på vårt mål och fick ett par halvchanser. Vi redde ut den första anstormningen och fick småningom ordning på vårt spel. I den 20:e minuten kämpade Alicia sig igenom motståndarnas massiva försvar. De var stora och starka och spelade fysiskt med en fembackslinje. Alicia erövrade bollen, avlossade ett skott, tog hand om returen, sköt igen och till sist petade in bollen i målet. Ett skönt 1-0-mål till SIF när Svarteborg hade störst press.
Målet fick vårt spel att lossna och vi tog över mer och mer. Domsluten gick emot oss när de tydligt borde ha varit till vår fördel och vice versa. Tyvärr resulterade lotteriet i domslut i ett inkast för Svarteborg som de utnyttjade till fullo, och fem minuter innan paus lyckades de kvittera med ett riktigt bra skott från strax utanför straffområdet.
1-1 i halvtid var ändå ett bra resultat med tanke på förutsättningarna, och från ledarhåll försökte vi få tjejerna att inte fokusera på konstiga domslut utan på vad vi skulle göra: hitta in med bollarna bakom deras backar. Om vi får chansen, gå för den, men spring inte på allt. Då kommer vi inte orka. Vi märkte även att Svarteborg, trots en rejäl trupp på avbytarbänken, började bli trötta. Om vi fortsätter spela vårt spel kommer det att gå vägen.
Andra halvlek började, och spelet var fortsatt fysiskt med avblåsningar åt båda hållen. Som SIF-anhängare kan man tycka att det dömdes lite för mycket mot oss, förstås. Efter drygt en kvart spelad kom några oturliga minuter där vi först fick en frispark emot oss som Svarteborg tryckte rakt in i målet. Ester var nära att rädda men kunde inte hålla emot. Två minuter senare drev nummer 3 i Svarteborg med en soloräd förbi flera av våra spelare och satte 3-1 till hemmalaget. Då såg det mörkt ut. Vi var trötta, en spelare kort, några småskavanker bland spelarna på planen och låg under med två mål med 25 minuter kvar.
Men om det är något dessa tjejer är bra på så är det att avsluta matcher starkt.
I den 69:e minuten fick vi en hörna.
"Jag hade gärna sett ett mål på hörna," sa Frank på bänken. Det verkade som om Ella Bäckman hörde honom, eftersom hon sköt ett otagbart mål från 16 meter, reducerat till 3-2. Bara minuten senare såg vi Alice driva upp längs högerkanten, trycka in bollen i straffområdet, Elona skjuta och Ella Bäckman vara framme igen och på returen och kvittera till 3-3. En härlig comeback efter de snöpliga minuterna vi hade sett strax innan.
Matchen fortsatte, och det började bli grinigt på planen mellan spelarna och i diskussionerna om domsluten. Vi satt som på nålar när Alice fick en tillsägelse: Vi har inte råd med några gula kort! Hon klarade sig undan. Vi hade några fina chanser till, men inget som inte Svarteborgs backar eller målvakt kunde hantera.
I 88:e minuten kommer dock det vi väntat på. Mary skickar upp en långboll bakom deras backar. Elona är där och kommer helt fri och kan sätta 3-4 till SIF. Underbart!
En irriterad Svarteborgsspelare kliver av i frustration och blandat med hennes svordomar hör vi: "De är ju bara 10 spelare." Det låter just då som ljuv musik. På stopptid kommer slutligen en kopia av det föregående målet, och med en fri löpning mot målvakten punkterar en totalt utmattad Elona matchen med SIF:s femte mål för dagen och sitt eget 28:e mål för säsongen.
Sen var det det här med superlativen i ordboken. Att aldrig ge upp även i djupa underlägen är något man inte ser hos alla lag, inte ens elitlag. Men det ser man hos dessa unga tjejer. Fantastiskast hittade jag inte i ordboken, inte heller ord som ofattbarigast eller pannbenigast. Men denna upphämtning beskrivs nog ändå bäst med de orden.
Text och bilder :
Rickard Solver
