Då sitter man här igen efter ytterligare en imponerande insats av SIF Dam Utv och ska försöka summera vad som hände ikväll. För ett par dagar sedan letade jag superlativ i ordböcker efter en magisk vändning. Idag var spänningen inte lika stor och Bra Böckers lexikon fick stå kvar i hyllan. Men det gör inte insatsen mindre imponerande.

Vi var stärkta av de senaste två matcherna där vi, trots att vi endast var 10 spelare på plan, övertygade i spelet. Ikväll hade vi full trupp med 11 tjejer och var förstärkta med Märta Löfqvist, som stänkt in mål i A-laget. När vi mötte Sotenäs i Kungshamn i våras kom vi hem med en övertygande 10-0-seger, så risken var stor att underskatta motståndet. Dock har Sotenäs gjort ett par riktigt bra matcher under säsongen, med vinst över Svarteborg och uddamålsförlust mot Rössö, så det var inte bara att ställa ut skorna och tro på en enkel seger.

MEN!

Vi är dock seriens målfarligaste lag, och med kvarten spelad hade Märta visat varför hon gör så mycket mål. Hattrick efter 15 minuter måste vara något av ett rekord. Jag googlade lite, och enligt Guinness rekordbok har Tommy Ross rekordet. I matchen mellan Ross County och Nian County i den skotska ligan 1964 gjorde han ett hattrick på 90 sekunder i matchminuterna 11 och 12.  Men även om Märta spred ut sina mål något mer, var det klart imponerande. Vi är ju normalt slow starters, och med en sådan start gör det inte så mycket.

Fem minuter senare blev Ella nerdragen, och Hamza i domarskjortan pekade på straffpunkten utan att tveka. Alice klev fram och tryckte distinkt in 4-0. Hopplösheten hos Sotenäs växte, och av bara farten ökade vi på till 8-0 innan pausvilan. Matchen var naturligtvis avgjord, och vi valde att plocka av Märta. Frustrationen hos motståndarna var tydlig, men vi fortsatte att mala på under andra halvlek. Fem minuter in gjorde Elona sitt andra mål för kvällen när hon kom fri med målvakten, och Alicia Berg fick äran att göra måltavlan tvåsiffrig efter cirka 20 minuter. Fler mål blev det inte ikväll, men 10-0 i protokollet ser ju riktigt bra ut.

Våra målskyttar får oftast mest uppmärksamhet och är ju även de som blir noterade i matchrapporten. Men vi är ett lag, och i laget finns även de som inte syns mest men ändå presterar enormt i det dolda.

En sådan tjej är Inez Ossner! Har hon blivit bortfintad en enda gång denna säsong? Jag tror inte det. Däremot har hon plockat upp bollen som back och haft en motståndare på sig i ryggen, gjort sin (patenterade?) vändning, och motståndaren står förvirrad tre meter bort och undrar vad som hänt. Varenda gång samma sak, och varenda gång en lika förvirrad motståndare. En annan är Alma Olofsson. Hon har på sin högerkant ett fanatiskt samspel med Inez bakom sig och Alice framför sig. Idag räknade jag inte, men hon skickade säkert upp 10-15 bollar som genererade en målchans. Alice, Alicia eller Elona kunde enkelt plocka upp den och fortsätta framåt. Samma sak varje gång: bollen längs kanten och målchans för SIF.

Slutligen ett ord om lagets yngsta spelare, Sedra Al Khateb. Att hon nyss fyllt 13 år är svårt att tro när man ser henne spela. Hon läser spelet och bryter anfall efter anfall, antingen med ett direkt uppspel eller i pressade situationer enkelt ut till inkast. Hon gör få fel och många rätt.

Som sagt, tre matcher på kort tid med tre imponerande prestationer av våra tjejer. Nu är det en vecka till seriefinal mot Grohed, som ligger 3 poäng före oss i tabellen. Vi laddar och siktar på att jag får sitta här om en vecka och fortsätta leta superlativ i ordboken.

Text och bilder: Rickard Solver