Tre matchkvällar på raken har jag suttit här och med nöje skrivit om fantastiska prestationer av vårt starka Dam Utv. lag. Så det var med ett stärkt självförtroende som vi begav oss till Ljungskile och Skarsjövallen för en seriefinal mot Grohed/Ljungskile. Vi saknade dock två starka kort i vår laguppställning då både Tuva och Mary var sjuka. Men vi hade fått förstärkning med Alinde, Esther, Nova och Chloe, vilket resulterade i två avbytare – något som kändes lite lyxigt!
Matchen blev en intensiv drabbning som en seriefinal ska vara, och efter bara 10 minuter fick vi en gratischans när Groheds målvakt misslyckades med en inspark. Alice tog chansen och satte 1-0 till oss! Efter vårt mål ökade Grohed tempot och skapade några chanser, men antingen brände de dem eller så plockade Ester i vårt mål dem med bravur.
Tyvärr lyckades motståndarna få hål på oss efter en kvart, och innan halvlekens slut tryckte de även in 2-1 genom en frispark. Surt att tappa ledningen, men vi deppade inte för det! Vår styrka ligger i andra delen av matchen, och vi brukar alltid avsluta starkt.
Underläget med 2-1 höll sig hela halvleken ut, trots att Alice hade ett skott som ekade i ribban. Under den sista kvarten innan paus satte vi rejäl press på Groheds planhalva och skapade halvchans efter halvchans. Problemet var bara att den sista skärpan saknades för att omvandla dem till mål.
Vi var dock vid gott mod under pausen. Nu skulle vår tid komma! Vi har vänt större underlägen än detta. Vi inledde andra halvlek positivt, men de sista 5 procenten saknades. Passningarna var lite för branta, lite för sneda eller lite för korta, vilket gjorde att bollen rann ifrån oss.
Trots missarna fick vi chansen att komma ikapp med en frispark 10 meter utanför straffområdet. Grohed ställde upp en mur som fick se bollen segla förbi dem, men tyvärr träffade Chloes excellenta frispark ribban istället för nätet. Marginalerna var verkligen emot oss.
Marginalmotgång nummer två kom när Wilma skadade sin axel. En mittback mindre, och Grohed utnyttjade osäkerheten i våra positioner för att öka på till 3-1. 4-1 kom som ett brev på posten, följt av 5-1 och 6-1. Surt? Absolut! Grohed var egentligen inte ett starkare lag än oss, men de var fruktansvärt effektiva i sitt omställningsspel och utnyttjade sina chanser. De var snabba och satsade fullt i varje löpning. Hade någon av våra ribbträffar istället gått i mål, hade matchen kanske sett annorlunda ut.
I slutminuterna fick Elona chansen att reducera med ett friläge, men när avslutet skulle komma snubblade hon olyckligt och fick för första gången i år gå av planen utan att göra mål. Det kanske symboliserade hela matchen – vi gjorde mycket rätt, men det räckte inte hela vägen.
Trots förlusten finns det mycket att ta med sig framåt. Vi visar återigen att vi är ett lag med potential, och vi ser fram emot nästa match med förnyat mod! På söndag väntar Rössö på SIF-gården, och då har jag beställt extra breda marginaler – till vår fördel, alltså!
Text och bilder Rickard Solver
