Vilka fantastiska fotbollsminnen man har! Kommer ni ihåg undret i Berlin 2012 när Rasmus Elm kvitterade 4-4 i 93e minuten? Ravellis magiska straffräddning i VM-94, Anders Svenssons frispark mot Argentina, Änglarnas UEFA-cupseger 1982, och Linda Hurtigs straff mot USA? Och själv har jag en personlig favorit när SIFs F04 och Dam Utv båda tog hem b-slutspelet i Dana cup 2017. Listan kan göras lång, och jag får gåshud bara jag tänker på dem!
MEN, det som våra tjejer gjorde ikväll var nog det mest imponerande jag någonsin sett på en fotbollsplan! Innan jag dyker ner i detaljerna, låt mig nämna några saker som egentligen inte borde vara möjliga:
- Att gå ut med endast 9 spelare och helt orädda köra över motståndarna.
- Att ta ledningen med 3-0 efter bara en kvart med endast 9 spelare.
- Att med bara 7 hela spelare hålla jämna steg en hel halvlek och till slut vinna med 4-3 efter 90 minuter.
Det ska inte gå, men det gick.
Vi har spelat många matcher i serien, ofta med ett reducerat manskap – eller tjejskap om vi ska vara noga. Under dessa matcher har tjejerna verkligen överpresterat och visat vilken fantastisk laganda de har. Det är som om de får ett extra pannben som växer ut när det verkligen behövs!
När vi klev in på planen ikväll var vi lite nervösa, det var varmt och det skulle bli jobbigt men bestämde oss för att ge vårt allt. ”Okej, vi är färre, men vi ska visa vad vi går för!”
Knappast hade vi hunnit starta matchuret innan Elona trycker in 1-0. ”Bra start!” tänkte jag.
Fem minuter senare gör Alicia 2-0, och strax därpå sätter Elona 3-0. Vad är det som händer? Rössö, som ligger trea i serien, borde kunna pressa oss mer. De har några halvchanser, men annars stänger vi ner dem helt.
Deras enda hot förutom en gastande tränare är nr 17 med en vass vänsterfot, och efter halvtimmen skjuter hon ett otagbart skott för Ester – 3-1.
Men aj, samma tjej, samma fot, några minuter senare och ett till långskott. Plötsligt står det 3-2. Rössö får lite självförtroende, men Tuva visar att vi också kan göra mål och sätter 4-2. Puh, vi får lite andrum!
Men sen kommer nästa smäll: Elona vrickar fotleden och måste kliva av. Nu har vi bara 8 spelare kvar. Vi bestämmer oss för att gå defensivt med en 3-4-0-uppställning för de sista 45 minuterna. Mary, Inez, Alma, Tuva, Alicia, Elicia, Alice och tillsammans med Ester i mål, är de som ska göra jobbet. Alla lika viktiga och alla måste ge all de har.
Rössö pressar oss ordentligt i början och vi faller riktigt lågt på egen planhalva, men vi har ändå några chanser. Tuva, Alicia och Elicia driver upp bollen på högerkanten ett par gånger och vi får till några skott.
Och så, ännu en otäck händelse – Inez vrickar också foten och måste kliva av. Nu har vi bara 7 spelare kvar, och om vi får en till så bryter domaren matchen och ger Rössö segern med 3-0. Det får bara inte hända! Elona, som blivit omhändertagen, får en tejpad fot och ställs mitt på planen. Alice sätts i en extremt ovan backposition.
Rössö pressar, men våra tjejer krigar så fantastiskt att de knappt skapar några riktiga chanser. Långskott verkar vara deras taktik, men de skott som inte går utanför eller blockeras av våra uppoffrande spelare tar Ester hand om.
17 minuter in på andra halvlek får Rössö en hörna. Efter lite trassel lyckas de peta in reduceringen till 4-3. Spänningen är på topp, och pulsen hos undertecknad är klart över normal vilopuls!
Under de följande trettio minuterna ser vi sju och en halv spelare (Elona) ge allt för att försvara ledningen. Rössö pressar på, skjuter skott efter skott och får flera hörnor. Men våra tjejer stoppar allt! I den 87:e minuten kommer ett nytt långskott, och jag hör Frank utbrista: "Nu går den in!" Men Ester lyckas precis få en hand emellan och avvärja, vilket resulterar i ännu en hörna.
Minutrarna tickar långsamt, men Rössö får inga fler chanser. Tjejerna gör det som verkar omöjligt – de håller undan! Segern skrivs till 4-3, trots att vi spelade med ett halvt lag på planen.
Man blir tårögd, skakig och mållös! Vilken match, vilket lag och vilka fantastiska tjejer!
Att vi dessutom skulle haft en straff i första halvlek och blev katastrofalt avblåsta för offside på egen planhalva i andra är inte ens värt att bli irriterad över efter en sådan här prestation. Eller det var inte en prestation, det var en BRAGD!
TACK FÖR SHOWEN!
Text: Rickard Solver
Bilder: Emma Solver och Martin Norrman
Tillägg så här dagen efter (9 September):
Lite smolk i segerbägaren blev det dock när både Elona och Inez haltade in på kryckor till SIF-gården och kvällens videogenomgång av matchen. Vi hoppas att de snabbt återhämtar sig. Och natuligtvis även Wilma med sin brutna axel från matchen mot Grohed i onsdags.
